Dagbok

Klippkurs lördagen den 11 mars.
Lördagen den 11 mars hade vi en fortsättningskurs i konsten att klippa en pudel. Vi var sex mattar med lika många pudlar, både stora och små. Kursledare var Madeleine Bergendahl från Kennel Pop-Up. Kursen inleddes med ett teoripass om pälsens skötsel och därefter var det dags att ta fram saxarna. Framåt eftermiddagen var alla pudlarna färdigfriserade och alla mattar var stolta och nöjda.

Tack Madeleine för all proffsig hjälp och alla tips!

Hälsningar Kerstin med Simon

—–

KLIPPKURS DEL II MED MADELEINE 00-03-11
IN MED NALLEN OCH UT MED EN PUDEL!!!
Klippkursen för nybörjare med Madeleine från Pop-Up Kennel gjorde mig modig nog att ta till saxen och resultatet blev acceptabelt för amatörer. Nu är det fortsättningskurs och dags att lära lite mer om vinklar och olika pudelfrisyrer. (Jo, Madeleine konstaterar med ett tag i Hugos päls att den här gången är han bättre utkammad och tovfri och visst lär man sig med tiden!)

Min energiske hund, storpudelhane 1,5 år, stretar uppför trapporna och vet inte vad som väntar. Hugo ska vara duktig hund och stå på klippbordet i många timmar samtidigt som läckra tikar och spännande konkurrenter finns alldeles nära. Matte beväpnar sig med tålamod och pondus och lyfter upp 21 kg hund på bordet. Det skulle komma att bli flera lyft eftersom Hugo ”halkar av bordet” flera gånger när frestelsen av andra hundar blev för stor. Jag hör Madeleine förklara att trots att hon tycker mycket om storpudlar så är just detta anledningen till att hon valt mellanpudeln. Det är faktiskt mycket mindre hund att baxa med!

Efter en mycket bra genomgång av redskap och frisyrer var det så dags att börja klippa. Men hur?? Jo, bakifrån, efter att ha bestämt mig för Toilette -60 i vardagsvariant. Hugo är mycket långhårig och vi lägger snabbt en fäll av svarta pudelhår över hela golvet. Bakdelen, bakstället heter det visst, kortas in rejält , men på benen lämnas lite flärd. Tack och lov så finns Marita med och kan visa och ge moraliskt stöd. Pudelben känns som en prövning att klippa! Han får inte se rakbent ut och inte heller hjulbent! Madeleine bedömer och godkänner bakstället när vi tittar på våra hundar i rörelse ute under en paus.

Vi återupptar klippandet efter välbehövlig lunch och fika. Hundarna, lika trötta som sina klippare, uppför sig lugnt och fint vid matbordet och hoppas på lite rester av pastasalladen. Lokalerna delas under dagen med stora hundar på lydnadskurs! Lydiga hundar på lydnadskurs! De flesta går okopplade hos sina ägare och rör inte en min när våra pudlar passerar. Min livliga (olydiga?) pudelhane plöjer dock fram i terrängen för att hinna efter den stiliga pudeltiken framför!! Kopplad med matte på svaj efter! Pust! Är pudlar ystrare än andra hundar?? Hugos klippning avslutas när Madeleine proffsklipper öron och visar hur jag ska klippa fram ännu längre hals och vackra linjer. Oj, vad fin han blir! När Madeleine sedan säger att Hugo har vackra ögon blir jag överlycklig, för det tycker jag också. Han kanske rent av ska få gå på utställning (efter lydnadskursen) om matte vågar! Mycket trött, men nöjd och stolt, åker jag hem med min hund för att visa upp den nya vackra PUDELN för familjen.

Tack till Madeleine!

Gerd Stenman och Hugo

—–

(S)Axplock från en klippkurs (söndagen den 12 mars)
Varför känns det alltid som alla andra har haft tid att ”fluffa” till sina hundar medan jag, som vanligt i sista minuten, bara lyckats bada min hund och nästan torka henne. Hennes päls såg ut som en blandning mellan en dålig ”hempermanent” och kalufsen på Bob Marley. Men klippkurs skulle det bli i alla fall. Deltagarna anlände en efter en till Örebro Hundsällskaps Brukshundklubb där kursen skulle hållas. Vi gick in och började rigga upp våra bord. Mitt, ett bättre begagnat som man fick sparka på för att få benen på plats, kom upp till slut. Karin började visa och förklara hur man klipper nos och tassar. När hon pratade om hur viktigt det är att inte bada en hund med tovig päls, kände jag sting av dåligt samvete. Kvällen innan hade jag stoppat in min hund i duschen med något som mest liknade sockervadd runt hals och ben. Precis när Karin hade kommit till hur långt ner man ska klippa haklappen sa det bara ”bang”. Benen på mitt klippbord släppte i lödningen, hunden for i golvet och alla tittade. Inte nog men att hon har en hund som påminner om de på stranden i Grekland, hon har inget ordentligt bord heller, tänkte nog en del i församlingen. Vore det inte bättre om hon hade köpt en vinthund i stället. Den räcker det ju att torka av med disktrasan ibland. Vad göra. Ut till bilen och hämta en av gummimattorna och en liten filt. Väl inne igen fick jag till slut i ordning något som liknade ett trimbord. Nu var det ju så att min hund Wilma inte längre var sugen att kliva upp på något bord. Vad var det som sa att det här bordet inte skulle rasa det också. Men bordet höll och vi lärde oss en hel del om proportioner och vinklar. Sen är det bara att öva och öva och öva… Tack Karin och alla andra för en trevlig kursdag. På tisdag är det dags igen. Då kommer en veterinär och berättar för oss hur man sköter om sin Pudel.

/Petra HofwanderEdberg

—–

Tisdagen den 14 mars besöker veterinär Leif Hokfors pudelklubben för att berätta lite om egenvård och svara på ev. frågor. Han börjar ”bakifrån” och berättar om glada hundar som får sönderslagna svansar och om klor som av någon anledning går av och att du då kan använda nagellack av valfri färg för att täcka någon liten spricka. Om din hund får skärsår i trampdynan vill han sy igen det innan det gått tio timmar. Beröm får våra pudlar för att de är så duktiga hos veterinären, de är ju så vana at vi håller på och ”plockar” med dem. Att borsta tänderna går bra med tandkräm eller bara salt + vatten. Passa hunden för fågelbord med fågelfrön då finns det risk för salmonella. Spolmask är en otrevlig liten sak som man får se upp med. Bot finns. Noskvalster är inte bra om din hund ska spåra. Leif berättade hur han sövt ner hundar för att försöka hitta dem och ibland också lyckats. Snart är det också dags för fästingar och då finns det medel att få på recept.

Tack Leif Hokfors för en mycket trevlig och lärorik kväll.

/Gunnel Dahlgren

—–

Vårlängtande människa på pudelpromenad söndagen 26 mars
IHH! Jag fryser.
Jag har precis kommit hem från en pudelpromenad, där jag promenerade fastän jag inte är en pudel utan en människa. Optimist som jag är tänkte jag att ”Nu har ju våren kommit, jag kan ta mina tunna gympaskor”. Tji fick jag! Det var kallt. Medan jag småfrös kutade hundarna runt i Hundsällskapets inhägnad vid Rynningeviken. De leksugna vovvarna var Hugo, Cindy, Molly, Tina, Bosse och vår Amanda. De sprang och lekte och brottades. Hade superkul, alltså. Sedan gick vi en sväng, jag tror att det var fler än jag som tyckte att det var lite kyligt att stå stilla. Amanda bar nog de flesta pinnar, i diverse storlekar, som fanns i skogen. Hon tycker att pinnar och barkbitar är några av de saker, tillsammans med Frolic och våm (rå komage som hon glatt glufsar medan jag håller mig till grönsaker),som vi människor inte riktigt har lärt oss att älska. Molly ville hjälpa Amanda med pinnbärandet men det tyckte Amanda inte alls behövdes. Vi gick en ordentlig runda i vårkylan och sedan fick pudlarna vara i ”inhägnaden” en stund. Där fortsatte de att springa, leka, brottas, markera, hoppa hinder, springa, jaga varandra, brottas, gnaga lite pinnar (Amanda alltså!) och springa. Sedan var det dags för de lyckliga hundarna och deras ägare att bege sig hemåt igen.

Pinnbärar-Amanda gick länge omkring med ett leende på läpparna och viftade på sin svans, glad över sin roliga utflykt, sedan vi kommit hem. Trött har hon nu gått och lagt sig i min mammas säng och jag har satt mig framför datorn för att plugga, glad över två timmar med promenad och frisk luft. Nu får vi bara hoppas att nästa promenad i slutet av april kryddas med lite varmare vårväder så att jag kan ta mina tunna skor och kanske slipper den tjocka halsduken. Eller så kanske jag får hålla igång lika bra som pudlarna.

/Sara Johanna Rindler

—–

Söndagen den 9 april
I härligt vårväder träffades 7 glada pudlar och deras mattar ute vid Hundsällskapet. Vi skulle få lite provsmak på sök. Inger och Charlie började inomhus med bra teorigenomgång. Vi var fulla med frågor: hur skulle hundarna förstå uppgiften?, hur skulle vi själva agera för att hjälpa våra sprittande pudlar att koncentrera sig? osv. Charlie och Inger svarade tåligt på våra frågor: lugn, pudlar brukar förstå! Ute på plan fick vi sen dela upp oss i par och för att göra det lättare för hundarna fick figuranten vara någon känd person. Vi hade tur, retrievrarna som också sökt sig ut till vårsolen hade försvunnit, och då var i alla fall den störningen borta. Vita och Snö demonstrerade först praktiskt hur det skulle gå till. Sen var det bara att börja jobba. Och det var väldigt roligt, tyckte både pudlar och mattar. Visserligen fanns det mycket annat intressant ute på plan än bara figuranten, det doftar underbart på en plan full med gamla hunddofter. Kanske också en och annan spillning efter något vilt? Några hundar var så lyckliga att de berömda fnatten inte var långt borta. Några njöt bara av den härliga vårluften och att få sträcka ut på pudelkroppen. Men vi fick trots allt till rätt hyfsade premiärsök och det gav mersmak!

Tack Inger och Charlie för hjälpen!

/Eva och Amanda

—–

MH för pudel – en skock katter bland hermelinerna?
Söndagen den 2 juni genomförde jag och flera med mig en mentalbeskrivning med våra pudlar. På nästan militäriskt manér blev vi dirigerade hit och dit och kommenderade släpp och stanna. Jag måste säga att min storpudel Wilma klarade det bättre än jag.

Hon lekte snällt med farbröderna, när de nu så gärna vill det. Visst sprang hon, i alla fall första gången, efter rattmuffen som for fram över gräsmattan. Andra gången tittade hon upp på mig som för att säga- menar du att jag skall springa och kolla en gång till så att det där verkligen är en rattmuff?

När spökena kommit fram ur skogen och var tillräckligt nära hade hon först skällt ut de efter noter och sen sprang hon runt dem och knuffade först den ena och sen den andra vänligt men bestämt i ryggen.

När sen min hund, som inte har mycket till övers för fyrverkerier, blev utsatt för skott, och man trodde att hon inte skulle höra skottet bara för att jag lekte med henne, fick det vara nog. Hon försvann som en oljad blixt mot bilen.

Jag måste medge att jag inte hade förväntat mig att min hund skulle vara så engagerad i de olika momenten, som hon var. Allt utom skottet. Vissa som gick banan, i den nästan tropiska värmen, hade hundar som engagerade sig lite för mycket i leksakerna och ville inte lämna tillbaka dem alls.

Andra, som t.ex Wilmas far, har jag hört ryktesvägen, tyckte att han stod över sådana här stolligheter och nonchalerade helt enkelt hela spektaklet. Hur som helst var det överlag en positiv upplevelse, som jag kanske inte riktigt vet vad jag skall använda till, men det var kul att prova på det. Kanske kommer det upp saker senare, som man kan knyta an till detta. De brukshundsägande figuranterna och ledarna fick nog en lite annorlunda upplevelse än vad de är vana vid på en MH, och det är ju som bekant viktigt att vidga sina vyer även för brukshundsägare.

Trevlig pudelsommar på Er alla

Petra HofwanderEdberg och Wilma